Elschema
| märkning | beteckning | motsvarighet, kopplingsschema |
|---|---|---|
| "A" | elanslutning | - |
| (1) | varvtalsgivare | 1313 |
| (2) | cylinderreferensgivare | 1115 |
| (3) | knackningsgivare | 1120 |
| (4) | tändspolar | 1131, 1132, 1133, 1134 |
| (5) | tändstift | - |
| (6) | motorstyrdator | 1320 |
Tändningsprincip
Tändningen är den åtgärd som består i att framkalla och bibehålla förbränning av den luft/bränsle-blandning som sugits in via kolvarna i motorns cylindrar
Luft-/bränsleblandningen antänds av en gnista som alstras av tändstiften
Luft/bränsle-blandningen antänds genom koncentriska skikt, därför krävs en förtändning som beror på förbränningstiden
Princip för förtändning
Genom att framkalla tändning innan kolven når den övre dödpunkten (ÖD), är den kraft som utövas på kolven maximal så snart som ÖD passeras
Intervallen i grader mellan det ögonblick som gnistan slår ut och den övre dödpunkten (ÖD) är ett mått på tändningsförställningen
Beräkningen av förtändningen beror på följande parametrar
- Varvtal
- Knackningsinformation
- Placering i insugskamaxeln
- Hur fet blandningen luft/bensin är
Motorstyrdator
Tändspolarnas effekt- och styrsteg är integrerade i motorstyrdatorn (om det inte finns någon yttre tändmodul)
Motorstyrdatorn matar växelvis spolarnas primärkablar i tändningsordningen (1-3-4-2)
Synkronisering av tändningen görs av kamaxelns lägesgivare